Många människor tvingas någon gång i livet gå igenom en separation. Att separera är ofta sorgligt, men mitt i det svarta gömmer sig ofta det roliga. Den svenska filmen “Jag älskar dig- en skilsmässokomedi” handlar om skilsmässa och dråpligheterna som kan uppstå när två människor som en gång levde ihop nu tvingas skapa nya liv var för sig. Huvudrollerna spelas av Björn Källman och Christine Meltzer och filmen är regisserad av Johan Brisinger. Filmen handlar om ett par i övre medelåldern där kvinnan i relationen beslutar sig för att hon vill skiljas, vilket mannen inte alls var beredd på.
Ljum kritik trots möjligheter
När människor utsätts för nya sammanhang och livet ställs på sin spets vet man aldrig riktigt hur de kommer att agera. Det är då komik ofta uppstår! Vissa kanske väljer att handla billig fototapet och göra om lägenheten, andra väljer precis som Gustav i filmen att säga upp sig och skriva lyrik. Skilsmässor innehåller därför mycket komiskt stoff, som enligt kritikerna dock kunde ha tagits hand om bättre i filmen. DN skrev exempelvis att passionsscenerna är “lika olidliga som en rotfyllning”. Skådespelarnas insats anses visserligen ok, men filmen sågas i övrigt. En del recensenter nämner Martina Haag vars mörka bok “Det är något som inte stämmer” har gjort stor succé. Martina Haag har varit delaktig i manuset till filmen och spelar själv en biroll. Trots detta lyckas hon inte i denna skilsmässoskildring, enligt kritikerna. Nästan alla recensenter tycker dock att filmen är snygg, så om du har lust att se ett vackert Stockholm så ska du titta!
Värd att se trots kritiken?
“Jag älskar dig- en skilsmässokomedi” försöker göra komedi av det sorgliga i en separation. Trots att alla förutsättningar för komik finns där, når filmen enligt de flesta recensenter inte alls fram. Visst kan man få till en lycklig skilsmässa
men lycklig av filmen det verkar man inte alls bli. Kanske kan filmen bjuda på några skratt i alla fall? Vi kanske alla kan känna igen oss i de storartade drömmarna som paret i filmen har i början av deras äktenskap. Tjugo år senare har drömmarna urholkats eller helt enkelt glömts bort. Livet blir ofta inte som man hade tänkt sig. Denna igenkänning borde borga för en del medkännande och skratt. Björn Källmans karaktär som advokat med medelålderskris kanske kan tilltala en del tittare. För visst kan vi trots allt känna igen i drömmen om att en dag slå oss lösa och göra det där man drömde om som ung, när livet fortfarande låg framför en? Se filmen och avgör själv!