Många känner till filmbranschens tendens att göra uppföljare som närmast är identiska med originalet som vanligtvis var en succé. Ofta tar uppföljaren vid där den första filmen slutade eller fördjupar antingen huvudpersonens individuella öde eller en intressant karaktär i periferin. Det händer också att regissör och manusförfattare helt enkelt bestämmer sig för att det behövs en snarlik film med samma koncept. Filmen En gång i Phuket från 2011 passar in på denna beskrivning.
Romantisk komedi
Både Sommaren med Göran och En gång i Phuket delar samma filmgenre, nämligen den romantiska komedin, har liknande upplägg och har Peter Magnusson och David Hellenius i huvudrollerna. Även denna gång har Peter Magnusson arbetat med filmens manus och en hel del går att känna igen.
Humorn i filmen är trivsamt neurotisk och bjuder på svensk komedi när den är som bäst. Peter Magnusson gör rollen som småklantig och tafatt romantisk hjälte precis lika bra som förra gången, men problemet blir snarare att filmen i mångt och mycket känns som samma film fast den utspelar sig på semester i Thailand istället för mitt i ett svenskt midsommarfirande. Huvudpersonen Sven är precis som Göran. Han blir konstant överkörd, saknar förmågan att säga nej och sätta gränser, gör bort sig och blir missförstådd. Han är helt enkelt ganska ointressant men tillräckligt unik för att fånga både tittarnas och drömkvinnans intresse. Upplevelsen delar kritikerkåren i två läger där ena sidan uppskattar igenkänningsfaktorn och andra sidan menar att upprepningen förtar underhållningen. Vill man hellre ägna sig åt att byta elbolag kan man besöka det digitala elbolaget Tibber på https://tibber.com/se/ och spara en slant på elräkningen under tiden.
Handlingen
Peter Magnusson spelar helt enkelt karriärcoachen Sven som ser sanningen om livet i vitögat när vännen Johan går bort i en olycka. Det är dags att följa drömmarna, fokusera på sig själv och skriva den där boken han alltid drömt om. Sven är trött på att ha otur i kärlek och vara uttråkad på arbetet där han ska motivera deltidssjukskrivna människor att återvända till sina utsiktslösa arbeten. Det är dags att fånga dagen. I semesterparadiset Thailand finns allt som behövs för att koka ihop en ordentlig semesterflirt och en hel del missöden. Solen, dykupplevelser, sandstränder och en hel del annat passerar revy.
Dynamiken mellan David Hellenius och Peter Magnusson lyfter filmen och de dråpliga scenerna och snabbar replikerna bjuder på en hel del skratt. Svens förmåga att ofrivilligt trampa i klaveret är identisk med Görans. Även charmen, klumpigheten och ovanan att vara föremål för ett romantiskt intresse från det motsatta könet gör filmen sevärd. Det är inte fel att upprepa ett vinnande koncept, men kanske hade karaktärerna kunnat innehålla något mer djup och substans. Det hela blir lika ytligt som en Thailandssemester i Phuket.